Försöker fortfarande att inte bryta ihop, det kommer jag hinna med många gånger innan det väl är dax misstänker jag. Det är så hemskt. O det dåliga samvetet man har hela tiden, fast jag är väl den tillsammans med Jen som borde ha minst dåligt samvete iaf. Mormor har i princip ingen kontakt alls med nån av de andra, varken sus eller anna, eller karin o lena. Varför ska det vara så svårt att bry sig om folk som funnits tillhands hela ens liv? Klart jag inte alltid tyckt om mormor, hon gör det inte alltid lätt :-) Men när det väl kommer till kritan så var mormor min och farmor susannes o så är det väl fortfarande. Vet inte om sus hör av sig nåt till farmor nuförtiden men tror inte det händer alltför ofta.

Om man bara visste vad man ska göra? Jag vet inte. Mest tycker man synd om sig själv. Det är bara trist. Försöker tom förtränga det, för att slippa må dåligt av det. Det är nog det som kallas självförsvar tror jag.

Nu ska jag gå o sova. Ska ha lagledarmöte imorgon först i tre timmar typ o sen lite rast o sen arbetsplatsträff. Jag har en timme att roa mig på egen hand där fast en stund skulle Cilla låna o dra sitt stegräknar projekt o det funkar ju bra. Jag o Cilla kom riktigt bra överens i Sthlm, blev helt chockad. Men hua vad jag mådde dåligt igår... åt en kanelbulle vid halvtolv. Det var min frukost. Sen bara några godisbitar på tåget... Ska aldrig mer dricka alkohol. Kan inte fatta att jag inte ens kan få dricka 3 öl under en hel kväll utan att må super risigt dagen efter. Det kallar jag faktiskt för allergi :-)