Mitt första...

arb.platsträff höll jag i idag. Det gick över förväntan så det ska nog fungera framöver oxå :-D

Försöker fortfarande att inte bryta ihop, det kommer jag hinna med många gånger innan det väl är dax misstänker jag. Det är så hemskt. O det dåliga samvetet man har hela tiden, fast jag är väl den tillsammans med Jen som borde ha minst dåligt samvete iaf. Mormor har i princip ingen kontakt alls med nån av de andra, varken sus eller anna, eller karin o lena. Varför ska det vara så svårt att bry sig om folk som funnits tillhands hela ens liv? Klart jag inte alltid tyckt om mormor, hon gör det inte alltid lätt :-) Men när det väl kommer till kritan så var mormor min och farmor susannes o så är det väl fortfarande. Vet inte om sus hör av sig nåt till farmor nuförtiden men tror inte det händer alltför ofta.

Om man bara visste vad man ska göra? Jag vet inte. Mest tycker man synd om sig själv. Det är bara trist. Försöker tom förtränga det, för att slippa må dåligt av det. Det är nog det som kallas självförsvar tror jag.

Nu ska jag gå o sova. Ska ha lagledarmöte imorgon först i tre timmar typ o sen lite rast o sen arbetsplatsträff. Jag har en timme att roa mig på egen hand där fast en stund skulle Cilla låna o dra sitt stegräknar projekt o det funkar ju bra. Jag o Cilla kom riktigt bra överens i Sthlm, blev helt chockad. Men hua vad jag mådde dåligt igår... åt en kanelbulle vid halvtolv. Det var min frukost. Sen bara några godisbitar på tåget... Ska aldrig mer dricka alkohol. Kan inte fatta att jag inte ens kan få dricka 3 öl under en hel kväll utan att må super risigt dagen efter. Det kallar jag faktiskt för allergi :-)

Mormor

Jag skulle ringa till mormor idag, o slår fel nummer så jag ringer till mamma istället. Hon gråter i telefon, hon lät helt förstörd. Stackars stackars mamma, vill vara där för henne men jag hade inte gjort mycket nytta. Svårt att förstå att min mamma inte fixar allt. Det är sånt man bara tar för givet liksom...

Ringde sen iaf till mormor. Hon var jättesvag i rösten och svarade knappt på det man pratade om. Hon brukar vara klar i skallen men jag vet inte om det är medicinerna som gjort det eller om hon helt enkelt inte orkar längre. Hon svarade helt galet på det man säger... vill åka dit snart, får se om det funkar till helgen kanske. Då är mamma där istället för Marianne o det är ju helt klart att föredra.

Man har klarat sig länge men nu är det nog dax. Trodde nog iofs att det skulle bli farmor först men så är alltså inte fallet. Min lilla lilla mormor. Kan inte klappa ihop nu, barnen har fortfarande kompis hemma