Måste

Mitt liv känns pest just nu.
1 Jag vantrivs på mitt jobb, vill verkligen inte vara kvar där längre. Sökt ett annat jobb som verkade vettigt men det fick jag direkt avslag på. Hittar ingen utbildning jag kan söka. Får inget som helst stöd eller peppning från nån annan än mamma. Vi kommer båda att vara kvar på dårhuset länge till, tills man får sparken typ...

2 Mitt kämpande med att gå ner i vikt är skit. Det går inte upp men det går inte heller ner. Jag låter bli massa skräp o rör på mig så mycket jag kan men hjälper det? NEJ, jag hatar det...vet inte vad jag ska göra. Vet inte vad jag ska göra här heller, tar liksom bara stopp. Som tur är så har jag nån spärr än så länge som gör att jag itne får nåt totalt återfall. Kan ta nån enstaka godisbit men är det två i veckan så är det bra...nä var nog tre förresten i helgen... Men jag vet inte hur länge jag ska orka? O visst det var ju kul att gå ner 5 kg lite kvickt men nu har det varit typ 1 kg på en månad... O jag kan/orkar inte lägga om hela min kost när de andra fortsätter som vanligt.

3 Känns som de ledsna tankarna som vi försökte få fram häromdagen har bara försvunnit o det körs på som vanligt igen. Inget går in, eller så är det i min hjärna jag lyckades förmedla nåt. eller så är det inte alls så. Vet inte. Tar emot iaf, vardagen går bra men just nu är det tvärstopp.

4 Jag har ångest över en sån sak som att tala om att de vi lånat vagnen av kan få tillbaka den nu.... Jag har ingen aning om hur reaktionen blir o det är löjligt att ens behöva tänka såna här tankar. Idiot, det är mitt andranamn.

5 Sen var det trevligt att för ett tag tro att jag hade tre systrar, jag har dock gett upp nu o inser att jag aldrig för mitt liv kommer att kunna träffa henne igen o tycka om människan. Eg skulle jag klara mig alldeles utmärkt utan men problemet är ju att mina två stora, eller iaf den ena avgudar henne. Får väl se hur det blir med resor o annat, har verkligen ingen lust att åka dit men vill ju gärna träffa Anna o bebis så klart... Får passa på om hon är ute o reser nån gång, men det skulle ju aldrig de stora gå med på... vet itne. Skit samma.

Jag hatar stora delar av mitt liv.

Det enda som får mig på bra humör på riktigt nuförtiden är mina barn, de är så goa alla tre!